Att få prata till punkt, som att äta hos morfar och en massa kärlek

  
Igår hade jag och mannen i mitt liv date night. Och som vi dejtade! Jag hade bokat bord på Oxelblom på Södermalm här i Stockholm. Om du har vägarna förbi huvudstaden får du inte missa denna pärla. Jag tror faktiskt att det är den bästa restaurang jag besökt i stan. Och då berodde inte min fulländande upplevelse på enbart sällskapet (även om det säkert gjorde sitt). Att kliva in på Oxelblom är som att komma hem till en gammal släkting. Det var så otroligt fint inrett i sann vintageanda. Restaurangen, som inte är särskilt stor, kändes som ett vardagsrum från äldre dar med vackra soffor, bokhyllor och små bord. Så himla fint och mysigt!

   
 Personalen var den trevligaste och mest serviceminded jag har upplevt i Stockholm, vars serveringsstab är väldigt snorkig överlag och berättar ofta exakt hur många minuter man får sitta vid bordet innan nästa sällskap ska vara på plats. Jag förstår att de måste ha slottider men ärligt, hur välkommen känner man sig när man får ett “du har bordet i max två timmar” kastat i ansiktet innan man ens fått av sig jackan. På Oxelblom är det inte alls så. Här får maten ta tid. Samtalet får flyta ut och vi hann prata om sådant som vi aldrig annars hinner med. Och som vi pratade. Orden tog aldrig slut.

Restaurangen fokuserar på svenska landskap. Det finns två menyer à sex rätter, varje meny representerar ett landskap. Var tredje månad byts landskapen och menyn ut. Du väljer mellan 3 eller 5 rätter. Igår valde jag Hälsingland. På menyn står bara råvaror, inte i vilken form maten kommer, det får bli en överraskning. Så härligt koncept! Jag valde svamp till förrätt, älg till varmrätt och hjortron till dessert. Mums vad gott det var! Det smakade som hemma hos morfar. Han sköt både älg och plockade hjortron i Värmland när jag var liten. 

   
   
Efter middagen tog vi en barrunda. Ja, vi var verkligen på partyhumör igår. Det var en superlyckad kväll och vi lovade oss själva att göra detta mycket oftare.

Views – 588

Idag har jag tänkt på Stina

324474251-5714fd0b-8558-4272-bb66-45d12d52ed1a

Kanske lite märklig rubrik. Låt mig berätta hur jag tänker. Ibland tänker jag att jag förväntas spendera mina helger på ett visst sätt. Känner du igen dig? Jag tror att jag måste fylla mina två lediga dagar med millopp, måla om stol-projekt, familjeutflykter, en timme i gymmet, någon tjusig lunch och gärna någon ansiktsbehandling. Och sedan ska allt dokumenteras snyggt på instagram. Med smarta # och ett smickrande filter. Men de senaste veckorna har jag någonstans kommit på att det verkligen inte är jag. Jag fixar inte att slänga upp mobilen i tid och otid. Jag har inte marginal att fylla mina helger till max just nu. Jag vet inte om det är mörkret. Eller min nya tjänst som jag ger väldigt mycket just nu. Eller den där förkylningen som lurar runt hörnet men som inte riktigt bryter ut, men eftersom den satt sig på halsen hindrar den mig att träna. Men jag blir en smula stressad av alla uppdates och de jag själv borde göra. Men borde jag verkligen? Är det inte meningen att jag ska peppas av mitt flöde? Bli inspirerad, sporrad och glad? 
Nåväl. De senaste två helgerna har jag försökt att släppa de där tankarna. Jag har vänt mig inåt och lyssnat på vad jag själv längtar efter, behöver och vill. Idag har därför varit en alldeles bra dag för Stina. Jag fick sovmorgon till nio. Minns inte alls när jag sov så länge sist. Sen blev det en lång, mumsig frukost. Som var väldigt bildskön eftersom jag som alltid ansträngde mig och dukade fint. Men den hamnade inte på instagram. Istället mumsade jag glatt i mig alltihop, läste topphälsa och lyssnade på lekande barn. När familjen drog på handbollsträning kröp jag ner i sängen igen. Hela förmiddagen låg jag i pyamas under duntäcket och tittade på Grey’s Anatomy. Jag klev inte ur förrän lunch, inte förrän jag unnat mig ordentligt och klickat hem ett gäng vackra plagg från La Redoute. Jag har rensat garderoben och den känns ganska tom och jag är ovan att ha en så gles garderob. Så jag firade mig själv att jag fått en ny tjänst! 

Sen har dagen flutit på i samma anda. Långpromenad i solljus och kloka Tilde de Paula/Värvet i öronen, bad med ännu fler serier och barnmys. Varför ska det vara så svårt att stressa ner och lära sig vad man igentligen vill och tycker om? Jag menar inte att instagram eller andra sociala medier är av ondo. Inte alls. Jag gillar att blogga och instagramma. Och läsa andras bloggar. Och scrolla igenom mitt IG-flöde. Jag måste bara lära mig att jag varken kan eller vill jämföra mig med alla andra och hur de har det. Varför skulle jag när jag själv har möjlighet att välja hur jag spenderar min dag och vad jag fyller mitt flöde med. Ändå är den svår att bli av med, den där jämförelsehatten. Men nu ska jag ta av mig den. Och se mitt eget flöde som det som ger mig allra mest inspiration och glädje.

Jag vet inte helt vad jag vill säga mer det här inlägget. Jag vill nog mest påminna mig själv om att jag duger precis som jag är. Med eller utan hashtags. Och du duger som du är. Och så ville jag berätta om min shoppinglycka. Jag ser fram emot att få fram emot en låda med tyllkjolen på bilden, ett gäng blusar och någon cashmere-tröja. Jag är värd dem. Och sinnesro. Hoppas du har en underbar helg, digital eller analog.

Views – 544

Varför ångrar jag aldrig ett träningspass?

Oj vad motigt det var att ta sig till träningen efter jobbet. Wow, jag drog varenda ursäkt jag kunde komma hem. Var jag inte lite ruggig? (Nej, det är bara väldigt, väldigt kallt på kontoret på måndagar.) Men hur är det med spänningshuvudvärken då, som har hamrat bakom ögat sedan i lördags? (Den lär ju inte bli värre, eller hur?) Om jag tränar kommer jag hem så seeeent…? (Kvart över sju är inte sent, och barnen har ju sin mycket älskade mormortid). Men jag har ingen lust… (Jo, du får faktisk gå dit och sedan looovar jag att du kommer att vara nöjd efteråt). 

Och vet du, precis så är det. När alla ursäkter tog slut tvingade jag en fot framför den andra tills jag stod där i salen och körde. Det kanske inte var mitt mest kvalitativa träningspass. Men det var ju heller inte ambitionen. Jag studsade och kämpade, utan prestige. Och nu är jag försågs väldigt, väldigt nöjd. Fylld av energi passade jag på att fixa morgondagens matlådor. Kläderna strök jag igår så nu är jag i fas. Belöningen? En superskön känsla i kroppen, en stor kopp te och ett avsnitt av Parenthood, en småputtrande, mysig serie som jag ser på Netflix just nu. 

En väldigt bra start på veckan! 

  
Tummen upp för alla oss som är i en träningssvacka! Om vi kämpar vidare hamnar vi snart i ett bra flow, jag lovar! Har varit i det massor av gånger förut och jag kommer att hamna i det igen. Snart. Som nedan, då var jag i bästa tänkbara träningsmode. Så härligt och energigivande! Nu ska jag ladda för att hamna där igen.

  

Views – 465

Sköna, slappa söndag…

  
De senaste veckorna – eller är det månaderna? har gått i någon slags galen turbotakt. Det har varit födelsedagskalas, åttaårsdag, tjänsteresa, romantisk weekend, ny balettklass, ny tjänst, ny sport för lillan, vrickad fot, kontroll och inköp av höstkläder, högt tempo på jobbet med alldeles för mycket på min tallrik, halsont, ett premiärmillopp, några stökiga nätter, någon gala… Allihop enskilt superhärliga händelser (inte halsontet och foten då, men du förstår säkert). Men tillsammans en smula överväldigande. Jag har rusat på alldeles för snabbt och har inte hunnit stanna upp och ens snappat upp var jag är. Jag är en god vän av ordning och rutin. Rutinerna har fallnat, i alla fall min egna. Jag har inte kunnat (hals+fot som inte varit bra) träna som jag vill och mår bra av. Och om jag inte tränar tappar jag kosten. Och tappar jag kosten blir jag trött. Och blir jag trött orkar jag inte med något tempo. Pannkaka av alltihop alltså.

Det är därför jag är så himla glad att jag har vaknat upp till en söndag med absolut noll planer och måsten. Idag ska jag såsa runt i pyamas tills jag skäms. Jag ska gå på yoga klockan fyra och känna efter var kroppen är. Sedan ska jag i lugn och ro titta på veckan som kommer och ge plats åt min träning, min godaste mat och mina rutiner. Back to basics med andra ord. Nu ska oroligheten i kroppen bort, den kommer att bli lugn och glad av att få känna sig välförberedd. Den ska få den motion den behöver. Och den bränsle som den skriker efter… Mitt mål är att jag nästa söndag vaknar upp och känner att den forna veckan har gett mig massor av härlig energi!

Views – 409